Jag lever...

... även om man inte kan tro det. det har varit så mycket med allt att jag inte orkat ägna bloggen en tanke. Ibland blir det så.

Ryggen läker fint. Åtminstånde på utsidan. Ärret ser kanonbra ut. Jag är fortfarande klen som en räka och får jag för mycket framåtvikt rasar jag i backen. Pinsamt klent. Men det ska Tina på sjukgymnastiken på bukt med. Tyvärr har jag varit genomförkyld och kass i halsen i snart två veckor så bassängträningen har fått stå på vänt. Men på onsdag skiter jag i snuvan och kör ändå. jag har inte råd att förkora träningstid på det här viset!

Jag ska fixa till Bella Bus och gå till dagis med henne nu. Kanske lite foton senare idag. Det är på tiden tycker jag...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0