Tävling
TÄVLING
Min granne Zara är grymt duktig på att göra fina smycken och nu har hon en tävling där man kan vinna ett jättefint Kärleks-armband. Kolla in tävlingen får Du se!
And it continues...
ännu en dag är till ända. Gårdagen var tuff. Både fysiskt och mentalt. Mådde allmänt taskigt. Gjorde misstaget att käka kyckling med curry i tisdags och den utlöste min latenta magkatarr. NOT VERY FUNNY kan jag säga. Har även mått illa av morfinet. På sjukhuset fick jag ju postafen tillsammans med morfintabletterna.
Hur som helst så var det bellas treårsdag igår och det kan jag bara säga, utan min lilla Mamma hade Snäckan inte fått nåt kalas. Eftersom jag är nyopererad och badrummet mitt i renovering har vu skjutit upp Bellas kalas. men Mamma, Pappa och Lilleman kom i alla fall igår efter jobbet. Förutom presnter som hade räckt till hälften av Färlövs treåringar hade de med sig middagsmat, hembakade bullar, Bella-rutor (egen rosa variant på Fifi-rutor/kärleksmums) och en hel påse med negerbullar rullade i rosa socker. Mamma tog marktjänsten direkt och det blev jättebra! Hon fick sitt kalas min lilla Prinsessa. Och prinsessa var just vad hon blev, för furutom alla presenter fron oss och mormor/morfar/morbror så kom Marie förbi med två paket. En jättefin rosa ljuslykta och en helt bedårande prinsessoutfit med klänning, tiara, handväska och klackaskor. Hon tog små små mussteg i skorna (hade ramlat ett par gaänger innan) och sa:
-Nu går jag på balansen Mamma! :)
Mormor & Co hade med sig en underskön höstjacka, städset i miniatyr, vantar, byxor, "lys-mojänger" till fingrarna mm. Morbror hade lyckats pricka in min nya höstfärg till Snäckan och hade ett sett med mjuka goa byxor med fräcka detaljer och en Sweatshirt-tunika i mörklila.
Tur att man har mammor som ställer upp när det kniper! Vad vore världen utan mammor?
********************************************************************************
Idag har jag mått småfisigt. Magen strular pga magkatarren. Har ringt runt till 1177, läkemedelsupplysningen och sjukhuset i Ängelholm och rådfrågat. Så nu medicinerar jag även mot magkatarr och tar postafen tillsammans med morfinet igen. TACK GUM för att du körde och fixade medicinerna åt mig!!!
Min diet över heögen består av rostat bröd, kokt vitt ris, te, potatismos, kokt fisk och ProViva... typ DELICIOUS!
mentalt blir man ju ganska knäckt av att inte klara av någonting. man krymper dag för dag och känner sig jävligt liten och oduglig. Det är inte långt mellan gråtattackerna ibland. Sen skärper man till sig och inser att "det ska ju faktiskt bar abli bättre och bättre nu" och sen mår man ok en stund... och sen börjar det om. Berg och dalbana utan dess like. Det so känns allra värst är att jag inte orkar vara Mamma :( Jag älskar min lilla sockertopp över allt annat, men det är kämpigt nu. Vi har såklart vår amysstunder, hon ligger gärna hos mig på madrassen framför tv:n och vi tittar på Nicke Nyfiken (som hon också fick av Mormor % Morfar!) och har det så underbart. Men det där vnliga, att gå ut med henna, sitta på golvet och pussla, lämna och hämta på dagis, gå till parken, gå till affären, sringa och jaga bort fåglarna som bajsar på gräsmattan, göra kullerbyttor eller bara plocka upp henne i famnen... jag KAN inte göra de sakerna ny och det känns för jävligt.
Även här hemma känner jag att allt bara rasar... Peter jobbar heltid på brandkåren, sköter sin firma (högsäsong nu), sköter trädgårde, lämnar och hämtar på dagis, handlar och ahn får inte mycket vila eller sömn. Det suger att vara sjuk.
men nu ska jag in och lägga mig hos Bella igen. Mår alltid tillfälligt bättre av att ligga och krama och klappa henne och viska kärleksord i hennes lilla öra!
God natt (förhoppningsvis)
Hur som helst så var det bellas treårsdag igår och det kan jag bara säga, utan min lilla Mamma hade Snäckan inte fått nåt kalas. Eftersom jag är nyopererad och badrummet mitt i renovering har vu skjutit upp Bellas kalas. men Mamma, Pappa och Lilleman kom i alla fall igår efter jobbet. Förutom presnter som hade räckt till hälften av Färlövs treåringar hade de med sig middagsmat, hembakade bullar, Bella-rutor (egen rosa variant på Fifi-rutor/kärleksmums) och en hel påse med negerbullar rullade i rosa socker. Mamma tog marktjänsten direkt och det blev jättebra! Hon fick sitt kalas min lilla Prinsessa. Och prinsessa var just vad hon blev, för furutom alla presenter fron oss och mormor/morfar/morbror så kom Marie förbi med två paket. En jättefin rosa ljuslykta och en helt bedårande prinsessoutfit med klänning, tiara, handväska och klackaskor. Hon tog små små mussteg i skorna (hade ramlat ett par gaänger innan) och sa:
-Nu går jag på balansen Mamma! :)
Mormor & Co hade med sig en underskön höstjacka, städset i miniatyr, vantar, byxor, "lys-mojänger" till fingrarna mm. Morbror hade lyckats pricka in min nya höstfärg till Snäckan och hade ett sett med mjuka goa byxor med fräcka detaljer och en Sweatshirt-tunika i mörklila.
Tur att man har mammor som ställer upp när det kniper! Vad vore världen utan mammor?
********************************************************************************
Idag har jag mått småfisigt. Magen strular pga magkatarren. Har ringt runt till 1177, läkemedelsupplysningen och sjukhuset i Ängelholm och rådfrågat. Så nu medicinerar jag även mot magkatarr och tar postafen tillsammans med morfinet igen. TACK GUM för att du körde och fixade medicinerna åt mig!!!
Min diet över heögen består av rostat bröd, kokt vitt ris, te, potatismos, kokt fisk och ProViva... typ DELICIOUS!
mentalt blir man ju ganska knäckt av att inte klara av någonting. man krymper dag för dag och känner sig jävligt liten och oduglig. Det är inte långt mellan gråtattackerna ibland. Sen skärper man till sig och inser att "det ska ju faktiskt bar abli bättre och bättre nu" och sen mår man ok en stund... och sen börjar det om. Berg och dalbana utan dess like. Det so känns allra värst är att jag inte orkar vara Mamma :( Jag älskar min lilla sockertopp över allt annat, men det är kämpigt nu. Vi har såklart vår amysstunder, hon ligger gärna hos mig på madrassen framför tv:n och vi tittar på Nicke Nyfiken (som hon också fick av Mormor % Morfar!) och har det så underbart. Men det där vnliga, att gå ut med henna, sitta på golvet och pussla, lämna och hämta på dagis, gå till parken, gå till affären, sringa och jaga bort fåglarna som bajsar på gräsmattan, göra kullerbyttor eller bara plocka upp henne i famnen... jag KAN inte göra de sakerna ny och det känns för jävligt.
Även här hemma känner jag att allt bara rasar... Peter jobbar heltid på brandkåren, sköter sin firma (högsäsong nu), sköter trädgårde, lämnar och hämtar på dagis, handlar och ahn får inte mycket vila eller sömn. Det suger att vara sjuk.
men nu ska jag in och lägga mig hos Bella igen. Mår alltid tillfälligt bättre av att ligga och krama och klappa henne och viska kärleksord i hennes lilla öra!
God natt (förhoppningsvis)
Hemkommen
Så ja. nu är det en vacka sedan man vaknade till första gången ur narkosen. strax innan halv tre tittade jag på klockan och fick besked att allt hade gått bra. Sen gled jag iväg igen.
Lite senare stod två grönklädda marsianer bredvid sängen och tittade på mig. Det var Bengt och Jenny som opererat mig. De såg inte kloka ut! Två ansikten som tittade fram ur den där gröna rånarluvan bara :)
Bengt sa att det var en "skolboksoperation" eller nåt liknnade. Allt hade gått precis som det skulle och det var inga konstigheter med nått.
Skulle egentligen vara på uppvak/övervakning över natten, men eftersom det fortafarandre inte gick på full fart efter sommaren var uppvaken stängt nattetid. SÅ jag fick komma upp till en övervakningssal på min avdelning. Ganska skönt för då fick jag eget rum med tv och "mina" egna sjuksköterskor direkt. Mådde ganksa bra efter op och tyckte att "det var väl inte så farkligt" när Bengt tittade till mig på kvällen på avdelningen (eller om det var morgonen efter kommer inte ihåg). Han log bar alite och sa att det var ju bra.
Nästa gång han hälsade på var jag inte lika glad. Då hade jag rejält ont.
-Ja, för nu har bedövningen släppt! sa Bengt. Då förstod jag vad han log åt förra gången.
Bedövning is DA SHIT! För fan håll mig bedövad till ryggjäveln är läkt!
Smärtlindring i all ära, men det är inte hälften så effektivt.
Gick ganska bra på sjukhuset. Kändes tryggt och bra. Fick mycket vila. Kom upp och stod på benen på fredagen tror jag, på morgonen innan jag fick komma till min egen sal. Det gick ganska bra. Hade drän i op-såret som drogs up på fredagen, shit så räligt det var! Samt akteter som togs lördag morgon. Pice of cake. Sen såklart massa nålar överallt, i händerna och på handleden osv. fast den på handleden plockade de redan på uppvak, den var lite tjurig till att sluta blöda kommer jag ihåg för hon stod och höll min näve i luften hur länge som helst och sen hade jag tryck förband där ett par dagar.
Fick Långtidsverkande morfin i tablettform morgon och lkväll, två panodil var sjätte timme, nåt annat trevligt preparat sprutades in i en liten knapp jag hade framme vid axeln/brösten som gick in i ryggen via en lååååång fasttejpad liten slang som satt in i ryggen. Sen vid behov fick jag en liten trevlig och färgglad snabbverkande morfintablett. Den skulle jag gärna tagit med hem... Nu har jag bara långtidsverkande morfin morgon och kväll och panodil. Från och med imorgon får jag bara ta morfinet till natten och klara mig med panodil under dagen. För helvete! Panodil tar man mot skoskav!!! Jag har ju slicat och dicat ryggen!!!
Nej, nu säger ryggen ifrån. Klarar inte att sitta långa stunder alls. Jag får fortsätta berätt aom äventyrey vid senare tillfälle.
men jag överlevda i alla fall narkosen, det var ju bra! ;)
Over and out!
Lite senare stod två grönklädda marsianer bredvid sängen och tittade på mig. Det var Bengt och Jenny som opererat mig. De såg inte kloka ut! Två ansikten som tittade fram ur den där gröna rånarluvan bara :)
Bengt sa att det var en "skolboksoperation" eller nåt liknnade. Allt hade gått precis som det skulle och det var inga konstigheter med nått.
Skulle egentligen vara på uppvak/övervakning över natten, men eftersom det fortafarandre inte gick på full fart efter sommaren var uppvaken stängt nattetid. SÅ jag fick komma upp till en övervakningssal på min avdelning. Ganska skönt för då fick jag eget rum med tv och "mina" egna sjuksköterskor direkt. Mådde ganksa bra efter op och tyckte att "det var väl inte så farkligt" när Bengt tittade till mig på kvällen på avdelningen (eller om det var morgonen efter kommer inte ihåg). Han log bar alite och sa att det var ju bra.
Nästa gång han hälsade på var jag inte lika glad. Då hade jag rejält ont.
-Ja, för nu har bedövningen släppt! sa Bengt. Då förstod jag vad han log åt förra gången.
Bedövning is DA SHIT! För fan håll mig bedövad till ryggjäveln är läkt!
Smärtlindring i all ära, men det är inte hälften så effektivt.
Gick ganska bra på sjukhuset. Kändes tryggt och bra. Fick mycket vila. Kom upp och stod på benen på fredagen tror jag, på morgonen innan jag fick komma till min egen sal. Det gick ganska bra. Hade drän i op-såret som drogs up på fredagen, shit så räligt det var! Samt akteter som togs lördag morgon. Pice of cake. Sen såklart massa nålar överallt, i händerna och på handleden osv. fast den på handleden plockade de redan på uppvak, den var lite tjurig till att sluta blöda kommer jag ihåg för hon stod och höll min näve i luften hur länge som helst och sen hade jag tryck förband där ett par dagar.
Fick Långtidsverkande morfin i tablettform morgon och lkväll, två panodil var sjätte timme, nåt annat trevligt preparat sprutades in i en liten knapp jag hade framme vid axeln/brösten som gick in i ryggen via en lååååång fasttejpad liten slang som satt in i ryggen. Sen vid behov fick jag en liten trevlig och färgglad snabbverkande morfintablett. Den skulle jag gärna tagit med hem... Nu har jag bara långtidsverkande morfin morgon och kväll och panodil. Från och med imorgon får jag bara ta morfinet till natten och klara mig med panodil under dagen. För helvete! Panodil tar man mot skoskav!!! Jag har ju slicat och dicat ryggen!!!
Nej, nu säger ryggen ifrån. Klarar inte att sitta långa stunder alls. Jag får fortsätta berätt aom äventyrey vid senare tillfälle.
men jag överlevda i alla fall narkosen, det var ju bra! ;)
Over and out!
Dödsångest
Usch. Fick en attack med riktigt dödsångest för ett par timmar sedan. Fruktansvärt. Blev fixerad vid tanken att narkosen går snett på torsdag så jag inte vaknar mer. Bara tanken på att adrig få se Bella mer fick mig att bryta ihop. Hon är ju mitt allt. Min värld.
Kan verkligen inte slappna av nu så att sova är inte ens att tänka på. Har fyllt i Fonus Vita Arkivet och planerat hela min begravning. Känns konstigt. Den blir nog ganska bra om den blir som jag har tänkt mig så på ett sätt är det synd att jag missar den. Nej men usch, är det det som kallas svart humor?
Kan verkligen inte slappna av nu så att sova är inte ens att tänka på. Har fyllt i Fonus Vita Arkivet och planerat hela min begravning. Känns konstigt. Den blir nog ganska bra om den blir som jag har tänkt mig så på ett sätt är det synd att jag missar den. Nej men usch, är det det som kallas svart humor?
