Första advent. Första dagen med julkänsla för mig. Underbart. Min vana trogen var jag uppe sent igår kväll/natt och städade, bytte till julgardiner och satte upp alla stakar och stjärnor. Jag gillar att göra det "i sista stund" så att det liksom känns alldeles nytt när jag stiger upp på morgonen.
Bella sov såklart igår när jag gjorde iordning. Idag när hon vaknade bad jag henne ligga kvar i sängen en stund, sen gick jag upp och tände alla adventsljus så hon skulle få en härlig upplevelse när hon kom upp.
-Åh Mamma så fint du har gjort, jag blir alldeles mysig!
Goa unge!!! Hon är så generös med att berömma människor runt omkring sig och det älskar jag henne för. Det är ett fint drag som människa att uppmuntra andra.

Idag kommer Mor & Far på besök. Hoppas bara de håller sig på vägen i blåsten... Jag skulle ju åkt in till stan och handlat nu på morgonkvisten också, och stannat på växthuset för att fixa att par grejer. Men jag tror jag hoppar Växthuset och handlar på Sten-Ols istället. Vill inte köra längre än nödvändigt i stormen. Me jag har ju lovat Pappsen en tårta eftersom vi inte sågs på Fars dag  :)

Nej, nu kallar Skruttan och vill ha frukost. Ha en mysig Första advent i stugorna!

 

... tills man sitter där, mätt och nöjd med magen som en spärrballong och trasigt julklappspapper i kassar innaför ytterdörren. Julafton. En väldigt speciell dag. Underbar och härlig på så många sätt. Jag har tokälskat julen sen jag var liten. "Astrid Lindren"-jular med tjocka släkten är nåt visst. Långbord, med julmat i överflöd - skinkan, hemmarullade köttbullar, mormors revben, ägghalvor, julmust mm. Senare godisbordet med ischoklad, nougat, knäck, marsipangodis, tryffel, håkantorps, fruktfat med halva bananer (jag vet, jag är knäpp) och så mer julmust och glögg. Tomtegröt såklart som sen kvällsmat! Myyyyys...

Å andra sidan är det också en tuff och jobbig dag då saknaden efter de som inet längre är med oss gör sig obevekt påmind. Pratade med min kusin häromdagen och hon berättade att de sett på gamla videoinspelningar hos min moster. Bland annat en från en jul för mer än 10 år sedan med min älskade Gamlamormor Anny. Hon har inte firat jul med oss sen 2001. 2002 orkade hon inte vara med, och den 6 januari 2003 lämnade hon jordelivet. En fantastisk kvinna som fick förmånen att till 98 års ålder bo i sin lägenhet och klarade sig väldigt bra själv (med hjälp från hemtjänst och familj såklart). Han slapp i alla fall långvården och långdragen sjukdom och det är jag så glad över.

Andra som saknas är mins svärföräldrar och min "bonus"-morfar. Vissa saker slutar aldrig att göra ont.

Till jul ska det ju även städas och pyntas och putsas fönster... Jo tjena... jag började lite idag, men slutade nästan lika snabbt. Jag suger på att städa. Fick dock ganska mycket tvätt ur vägen och det var också behövligt. Ska ta ett ryck till nu ikväll medans älsklingen tränar hockey. Lite ska jag hinna med. På lördag ska ljusstakarna och stjänorna upp. Jag är dock av åsikten att tomtar och annat julpynt väntar man med till ett par dagar innan jul. Det är ADVENT som börjar nu... inte julen. Skulle jag sätta upp allt redan nu skulle jag ju tröttnat på det till jul. Plus att jag tycker det ska kännas lite speciellt när man stiger upp och det är "juligt" i huset. Den känslan varar ju bara några dagar innan man liksom har vant sig. Skulle jag julpynta NU skulle jag ju vara trött på skiten redan innan Lucia. Hur gör ni?

 

Blev upprörd idag när jag tittade på tv, skrev några rader på FB om det men blev mer eller mindre uppmanad av Milo att blogga också. Jag har ju inte varit så flitig med det sista året... Tiden vill inte räcka till riktigt.

Men ikväll... jag sitter alltså och tittar på "112 - på liv och död" på 7:an. Det visas ett inslag från Kristianstadsdagarna när Polisen ska reda lite i en misstänkt misshandel. Kille X har blivit påhoppad av ett gäng och blöder bland annat från örat. En polis står och pratar med honom men märket plötsligt att något händer bak ryggen på honom. Han vänder sig om och ser hur en kollega böjt ner en annan man (läs snorvalp) på marken. Valpen är spydig som fan och gör våldsamt motstånd!
-Fan vad klen du är. När du brottade ner mig var du så klen!
-Du blev bara Polis för att du är så jävla misslyckad
-Fetto!
-Jag ska stämma röven av dig och dina pengar

Poliserna försöker få honom åt sidan, bort ifrån allt folk, men det går inte eftersom halva jävla Kristianstads slynglar plötsligt runt poliserna och ringen blir tajtare och tajtare. Det är kameror och mobiler i högsta hugg och jag kan bara försöka föreställa mig hur det är att försöka göra sitt jobb som polis i en sån situation. Att inte kunna ha koll bak sin egen rygg, fullt med onyktra människor, man vet inte om och när det smäller.
Killar och tjejer står och hoppar, viftar, fjantar sig och skriker okvädningsord som värsta sortens idioter!

Medan poliserna försöker få denna snorvalp under kontroll samlas det mer och mer folk runtomkring dem och det släng även en del verbala dumheter.
Ordningsvakter och poliser försöker få massan att backa undan men det går inte så bra. Först när det börjar klappra av hovar och rytteriet kommer backar folket undan (ja de flesta i alla fall, det är ett par ägg som står kvar, dummare än tåget). Ridande poliser är mäktigt, och jag förstår att man flyttar sig när X antal hundra kilo häst kommer framridande. Men min första tanke var ändå "varför är det så försiktiga? Dundra på med hästarna bara så de jävla lössen lär sig" men sen tänkte jag på hästarna också och förstår varför de tog det lugnt...

Jag läser vad jag skrivit nu och inser hur arg jag låter, och det är jag också. Jag har en dotter på 4 år och jag poängterar verkligen för henne att "polisen är snäll, de kan du gå till om du behöver hjälp, och om någon varit dum mot dig, polisen är inte farlig utan tvärtom-polisen finns till för att vi ska ha det bra" . Därför blir jag så jävla lack när jag ser dessa puckon i 15-25-årsåldern bete sig så.

Man uppför sig så illa att det stinker om det, sen ha man mage att klaga på polisens omhändertagande??? hade det varit mitt pågasnöre (eller tös för den delen) som betett sig så ska de bara vara glada om polisen får tag i honom (henne) före mig.

Ungdomar snackar om respekt. RESPEKT??? de kan fan varken stava till det, än mindre förstår de innebörden av ordet. Respekt måste vara ett vårt språks mest missbrukade ord...









http://www.tv4play.se/dokumentarer/112_-_pa_liv_och_dod?title=112_-_pa_liv_och_dod_del_31&videoid=2099252