Lille godingen så söt han är! Erik Melwin Joakim Petersson.
I torsdags åkte vi och hälsade på släktens minsting, och jag säger bara  HERRE GUD! Det är en klyscha, jag vet, men jösses så liten han är! Att man kan glömma det från gång till gång man ser en nyfödd. Helt otroligt. Men visst, när den ska ut känns den garanterat stor nog...

Det var verkligen mysigt att bara sitta och titta och hålla och känna på lille Melwin. Han är ju så sööööt! 

Men jag är nog lite trög... Jag går med jättemage, känner Knoddens rörelser hela dagarna, ser spjälsängen varje gång jag går in i sovrummet, har babysitten och två babygym i vardagsrummet, kläderna är tvättade och ligger i byrån och den fina amningskudden som Moster Eva sytt till mig ligger också redo... Ändå, när jag sitter med lille Melwin i knät, kan jag för mitt liv inte greppa att jag snart (väldigt snart) sitter med en egen liten bebis i famnen. Det finns liksom inte i min verklighetsuppfattning. Känns verkligen helmysko...

Hur som helst... här är ett par bilder från i torsdags!

 

Tjingeling!