Det började för ett par månader sedan med lite klåda i öronen. Det rann lite vätska ur öronen, men jag brydde mig inte så mycket. Ibland slog det lock för ena örat, men det försvann ju igen.

I söndags fick jag riktigt ont i högerörat. Så ont att jag övervägde att åka in på akuten. Men jag tog en ipren och en alvedon och lyckades somna.

I måndags fick jag komma till Doktor Juno Sjöberg på Vilans vårdcentral. Honkonstaterade att jag har en kraftig inflammation i hörselgången. Det finns smuts i båda öronen, Högra örat är väldigt svullet men trumhinnan ser fin ut så det är ingen vanligt öroninflammation. Jag fick recept på örondroppar oh ska komma tillbaka efter lunch för att få en tamponad indränkt i alsolsprit instoppad i örat för att ta ned svullnaden. JÄVLAR så ont det gjore när hon försöte titta in i örat.
Självklart fick jag inte med mig örondropparna till återbesöket, så jag foick alsollösning och gasväv med mig hem. Madde hjlpte mig med dropparna och tamponaden. Lite svårt var det dock att få in både droppar och tamponad eftersom hela örat var "stängt" av svullnaden.

I tisdags eftermiddag hade jag så ont att jag inte stod ut längre. Jag slet ut tamponaden ch ringde vårdcentralen igen. de kunde tyvärr inte ta emot mig innan sängnin utan hänvisade mig till närakuten efter 17.00. När Peter kom hem från jobbet körda han in mig till akuten. Vid detta laget hade jag så ont att jag inte kunde sitta still i väntrummet. Jag fick 2 citodon av sjuksköterskan medans jag väntade på att få träffa doktorn. Pepper peppar så tog det bara nån timme drygt innan jag fick komma in till doktorn. Jag kom inte ihåg hans exakta or med det var nåt i stil med "Oj så hemskt det ser ut, jag förstår att Du har ont".
Trots detta var han ju tvungen att undersöka mig. Han torterade mig så jag tjöt som ett barn och tårarna sprutade på mig. Med den minsta sugen försökte han rengöra örat från smuts men fick avbryta eftersom jag hade så ont att jag bara hoppade i stolen. Han ville inte riskera att skada mig mer.
Trumhinnan kunde han inte ens komma åt att se.

Med en sjuksköterska som höll mitt huvud som i ett skruvstäd pregade han in en tamponad indränkt i sprit. Det är enda gången jag upplevt en smärta som ens kommer i närheten av att föda barn. det gjorde obeskrivligt ont. Samtidigt var det en konstig och nästa skön känsla att få in det blöta kalla i örat.

Ordination: Gå dagligen till vårdcentralen för att få örat rengjord och tamponaden utbytt. Recept på citodon mot smärtan.

Idag var jag tillbaka hos doktor Sjöblom på Vilan. Hon tog en snabb titt och sa att det blivit jätteinfekterat och spridit sig utanför örat dessutom. Även hon försökte att "dammsuga" örat men utan resultat. Jag plågades vidare med byte av tamponad. Hon ritade på skallen på mig, så långt som infektionsrodnaden hade spridit sig och bad mig hålla koll så det inte fortsatte sprida sig. Sen skrev hon ut Kåvepenin mot inflammationen. 

Väl hemma kom frossan och febern som ett brev på posten. Jag får juta febern i vänsterörat nu. Jag tog 2 citodon och första penicillinet och lade mig att sova lite mer än en timme. Hämtade Snäckan på dagis.

Nu ikväll började även vänsterörat att ömma. Så nu vågar jag inte ta tempen mer. Jag stoppar inte in nåt i örat!
Tog 2 citodon vid 22-tiden och väntade till dimmridån kom ch gick och lade mig. Vaknade halv tre av jävulsk smärta i framför allt högerörat, men även vänstra. Upp och ta nya citodon och nu väntar jag på att de ska börja verka så jag kan lägga mig igen. Ska vara hos doktor Sjöblom kvart i åtta imorgon bitti.

jag kan inte stänga munnen för det gör för ont i käken. Så min kost sen i söndags består av 2 tunna mackor, lite ris och biff imåndags vid lunch, en varma koppen idag samt två mosad ebananer som jag fick äta med tesked och svälja utan att tugga. Jag börjar bli sugen på mat... Dessutom blir jag illamående av citodonet, eller av att alla balans-mojänger sitter i örat och där är det ju inte friskt... Kanske en kombination av bägge orsakerna?

Detta är inte roligt längre...