känner vi oss i vänner lag... och när vi är opererade. Jag ser att jag gnällde en del innan min operation, och precis efter den. Och det hade jag faktiskt rätt att göra. Jag hade ont så in i helvete utan att överdriva. Det har idag gått åtta veckor sen jag opererades i Ängelholm och jag mår efter omständigheterna fantastiska bra i min rygg!

Doktor Bengt Sturesson är suverän på sitt jobb! Visst går det sakta men säkert, men jag börjar nu mer och mer att kunna göra de små vardagliga sakerna utan större problem igen. det tar inte 2 timmar att dammsuga huset nu längre. Det tar inte 30 minuter att ömma diskmaskinen. Det tar inte 20 minuter att gå de 350 meterna till dagis. Jag kan gå ut och hämta en famn ved i skjulet. Jag kan lyfta stekjärnet och skrapa ner äggröran i tallriken. osv... Det kunde jag inte för några veckor sedan. det är härlit att få sitt liv tillbaka. Jag har faktiskt slutat hlt med smärtstillande också. Tar inte ens mina panodi llängre. Jag behöver det inte!


Så ja, in i dimman, vi ses på andra sidan...


vaknade med nålar precis överallt, i händerna och armvecken, slangar och skit i ryggen (drän och bedövning), kateter, elektroder... man var värre uppkopplad än datorsalen på skolan.


Denna lilla festliga mojäng satt som en tryckknapp, sen en tunn slang fasttejpad längs hela ryggen och in nånstans nere vid operationssåret.


På egna ben! Nyduschad och i egna kläder. Fantastiskt skönt!


Gigantic Donut! Fick lätt klaustrofobi kan jag säga. Tur att det gick snabbt.


Så här blev bilden. Shit, jag glömde le...


Denna lille rackaren var min bäste vän, tillsammans med Syster Lydia  :)


Nya fräscha förband över op-sår, drän-sår och kanylen.


Miss Frankenstein.. det är jag det.


Underbart med besök!!!


Äntligen hemfärd! Men det var allt annat än roligt att halvligga i en obekväm V70 i 10 mil  :P