ännu en dag är till ända. Gårdagen var tuff. Både fysiskt och mentalt. Mådde allmänt taskigt. Gjorde misstaget att käka kyckling med curry i tisdags och den utlöste min latenta magkatarr. NOT VERY FUNNY kan jag säga. Har även mått illa av morfinet. På sjukhuset fick jag ju postafen tillsammans med morfintabletterna.

Hur som helst så var det bellas treårsdag igår och det kan jag bara säga, utan min lilla Mamma hade Snäckan inte fått nåt kalas. Eftersom jag är nyopererad och badrummet mitt i renovering har vu skjutit upp Bellas kalas. men Mamma, Pappa och Lilleman kom i alla fall igår efter jobbet. Förutom presnter som hade räckt till hälften av Färlövs treåringar hade de med sig middagsmat, hembakade bullar, Bella-rutor (egen rosa variant på Fifi-rutor/kärleksmums) och en hel påse med negerbullar rullade i rosa socker. Mamma tog marktjänsten direkt och det blev jättebra! Hon fick sitt kalas min lilla Prinsessa. Och prinsessa var just vad hon blev, för furutom alla presenter fron oss och mormor/morfar/morbror så kom Marie förbi med två paket. En jättefin rosa ljuslykta och en helt bedårande prinsessoutfit med klänning, tiara, handväska och klackaskor. Hon tog små små mussteg i skorna (hade ramlat ett par gaänger innan) och sa:
-Nu går jag på balansen Mamma!    :)

Mormor & Co hade med sig en underskön höstjacka, städset i miniatyr, vantar, byxor, "lys-mojänger" till fingrarna mm. Morbror hade lyckats pricka in min nya höstfärg till Snäckan och hade ett sett med mjuka goa byxor med fräcka detaljer och en Sweatshirt-tunika i mörklila.

Tur att man har mammor som ställer upp när det kniper! Vad vore världen utan mammor?

********************************************************************************

Idag har jag mått småfisigt. Magen strular pga magkatarren. Har ringt runt till 1177, läkemedelsupplysningen och sjukhuset i Ängelholm och rådfrågat. Så nu medicinerar jag även mot magkatarr och tar postafen tillsammans med morfinet igen. TACK GUM för att du körde och fixade medicinerna åt mig!!!
Min diet över heögen består av rostat bröd, kokt vitt ris, te, potatismos, kokt fisk och ProViva... typ DELICIOUS!

mentalt blir man ju ganska knäckt av att inte klara av någonting. man krymper dag för dag och känner sig jävligt liten och oduglig. Det är inte långt mellan gråtattackerna ibland. Sen skärper man till sig och inser att "det ska ju faktiskt bar abli bättre och bättre nu" och sen mår man ok en stund... och sen börjar det om. Berg och dalbana utan dess like. Det so känns allra värst är att jag inte orkar vara Mamma  :(   Jag älskar min lilla sockertopp över allt annat, men det är kämpigt nu. Vi har såklart vår amysstunder, hon ligger gärna hos mig på madrassen framför tv:n och vi tittar på Nicke Nyfiken (som hon också fick av Mormor % Morfar!) och har det så underbart. Men det där vnliga, att gå ut med henna, sitta på golvet och pussla, lämna och hämta på dagis, gå till parken, gå till affären, sringa och jaga bort fåglarna som bajsar på gräsmattan, göra kullerbyttor eller bara plocka upp henne i famnen... jag KAN inte göra de sakerna ny och det känns för jävligt.

Även här hemma känner jag att allt bara rasar... Peter jobbar heltid på brandkåren, sköter sin firma (högsäsong nu), sköter trädgårde, lämnar och hämtar på dagis, handlar och ahn får inte mycket vila eller sömn. Det suger att vara sjuk.

men nu ska jag in och lägga mig hos Bella igen. Mår alltid tillfälligt bättre av att ligga och krama och klappa henne och viska kärleksord i hennes lilla öra!

God natt (förhoppningsvis)